Tänk att det ibland kan vara så svårt att "få tummen ur" och göra saker man egentligen tycker är jätteroliga!? Jag måste ofta ha deadlines för att komma igång. Startandet av syblogg var bland annat en sådan påtryckningsfaktor för min klädsömnad. Som ny bloggare kände jag trycket att komma med nya inlägg och nya alster att presentera. Men sen efter ett tag blir ju det också vardag och inläggen kommer allt glesare. För att råda bot på det tänkte jag göra ett eget litet (stort?) knasprojekt. Jag blev så förtjust i den franska mönsterboken
Tuniques -pour petits et grands att jag kände att jag i princip skulle kunna göra varje tunika i den OCH så får det bli!
Jag tänker sy varenda tunika i boken och i den ordning som dom kommer i! Varför det? Ja, varför det? För att jag ser det som en utmaning för mig själv. Inte i svårighetsgrad (dom verkar väldigt enkla), men som en liten tävling om hur lång tid det kommer att ta. Knäppt va? Enligt mina egna regler (ja, det här börjar låta allt mer galet) så är det inte förbjudet att sy annat emellanåt, men det medför ju också att jag blir klar med boken senare. Jag kanske blir klar om ett år (snabbare än så går det nog inte om jag känner mig själv rätt) eller så blir det ett evighetsprojekt som rinner ut i sanden och som jag hoppas att ingen längre kommer ihåg att jag ens har startat. Till en början tänker jag ändå ha en bild på projektet på bloggen som en påminnelse för mig själv vad jag borde ägna mig åt. För er som har orkat läsa inlägget ända hit kan jag meddela att
tunika a är den ni ser på bilden. Den är gjord av farmors gamla bordsduk med lite spetsband till. Återbruk igen!
